Jag ber om ursäkt för allt jag någonsin skrivit och sagt förut. Ingenting betyder något längre Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig. Älskade vän
Det är så sjukt så sjukt. Jag förstår fortfarande inte. Är det meningen att man ska göra det? Jag saknar, jag saknar så himla mycket fastän jag var så dålig på att höra av mig. Det gör ont.
"Ej med klagan skall ditt minne firas, Ej likt dens, som går och snart skall glömmas; Så skall fosterlandet dig begråta, Som en afton gråter dagg om sommarn, Full av glädje, ljus och lugn och sånger Och med famnen sträckt mot morgonrodnan". Johan Ludvig Runeberg
Lilla stackare! Det är ju nu allting betyder något! Allt skoj ni har haft. Det finns ingenting att försöka förstå i det som hänt, men det finns massor med mening med det som varit.
Jag håller med Per. Det är en hemsk tragedi varje gång någon ung människa går bort, det ska inte vara så. Men tyvärr händer det och man ska minnas allt fint och försöka återvinna en styrka i bandet man haft för att övervinna sorgen. Det är nu ni ska leva för Malin och Jesper, göra dom stolta, göra det dom inte hann göra. Jag har själv varit paralyserad av smärta de senaste dagarna, och det är svårt för mig att rättfärdiga ångesten eftersom jag inte kände någon av dom särskilt väl, men det var två människor som hade mycket kvar att ge och det svider. Det svider ännu mer att veta att folk jag verkligen älskar mår såhär dåligt och på något sätt känner jag en liten tacksamhet för tre saker iallafall. 1) Malin verkade ha haft en fantastisk sommar med roliga festivalen, bra vänner och en bra pojkvän och en fin familj som älskar henne. Tyvärr kände jag inte jesper, men vad jag hört så verkade han ha det väldigt bra också. 2) Eftersom så mycket folk älskade dom båda så behöver ni inte gå igenom det här ensamma. Bearbetningen klarar man inte av ensam. Det kanske inte är någon tröst alls och jag har sagt det förr, men jag finns här och jag vill inte att du ska lida på samma sätt som jag led för att jag inte hade någon att dela det med. 3) Martin klarade sig.
Jag hoppas Malin och Jesper har det bra var de än är nu, mina tankar finns hos dom.
Jag kände ingen utav dom väl, hade bara träffat malin några gånger men kan ändå inte förstå vad som hänt. Jag är jätteledsen, mycket på dels för eran skull och hoppas att ni kommer kunna ta er igenom det här vilket jag tror ni kommer kunna tillsammans. Jag tänker på er jättemycket och hoppas att ni kommer finna någon tröst, även fast det kanske är avlägset just nu. Pers dikt var väldigt fin också, och sann och bra. /isabelle
5 kommentarer:
Det är så sjukt så sjukt. Jag förstår fortfarande inte. Är det meningen att man ska göra det?
Jag saknar, jag saknar så himla mycket fastän jag var så dålig på att höra av mig. Det gör ont.
"Ej med klagan skall ditt minne firas,
Ej likt dens, som går och snart skall glömmas;
Så skall fosterlandet dig begråta,
Som en afton gråter dagg om sommarn,
Full av glädje, ljus och lugn och sånger
Och med famnen sträckt mot morgonrodnan".
Johan Ludvig Runeberg
Lilla stackare! Det är ju nu allting betyder något! Allt skoj ni har haft. Det finns ingenting att försöka förstå i det som hänt, men det finns massor med mening med det som varit.
Jag håller med Per. Det är en hemsk tragedi varje gång någon ung människa går bort, det ska inte vara så. Men tyvärr händer det och man ska minnas allt fint och försöka återvinna en styrka i bandet man haft för att övervinna sorgen. Det är nu ni ska leva för Malin och Jesper, göra dom stolta, göra det dom inte hann göra.
Jag har själv varit paralyserad av smärta de senaste dagarna, och det är svårt för mig att rättfärdiga ångesten eftersom jag inte kände någon av dom särskilt väl, men det var två människor som hade mycket kvar att ge och det svider. Det svider ännu mer att veta att folk jag verkligen älskar mår såhär dåligt och på något sätt känner jag en liten tacksamhet för tre saker iallafall.
1) Malin verkade ha haft en fantastisk sommar med roliga festivalen, bra vänner och en bra pojkvän och en fin familj som älskar henne. Tyvärr kände jag inte jesper, men vad jag hört så verkade han ha det väldigt bra också.
2) Eftersom så mycket folk älskade dom båda så behöver ni inte gå igenom det här ensamma. Bearbetningen klarar man inte av ensam. Det kanske inte är någon tröst alls och jag har sagt det förr, men jag finns här och jag vill inte att du ska lida på samma sätt som jag led för att jag inte hade någon att dela det med.
3) Martin klarade sig.
Jag hoppas Malin och Jesper har det bra var de än är nu, mina tankar finns hos dom.
Jag kände ingen utav dom väl, hade bara träffat malin några gånger men kan ändå inte förstå vad som hänt. Jag är jätteledsen, mycket på dels för eran skull och hoppas att ni kommer kunna ta er igenom det här vilket jag tror ni kommer kunna tillsammans. Jag tänker på er jättemycket och hoppas att ni kommer finna någon tröst, även fast det kanske är avlägset just nu.
Pers dikt var väldigt fin också, och sann och bra.
/isabelle
Vill bara säga att alla jag känner oavsett de känner Jesper och Malin eller inte tänker på er, och på dom. En massa.
Skicka en kommentar