onsdag, augusti 26, 2009
söndag, april 12, 2009
måndag, januari 26, 2009
torsdag, september 25, 2008
tisdag, september 16, 2008
jag vet,
en kvinna får man ofta för pengar.
det gör inget,
men för mig är det bättre
om jag istället för chica parisklänningar
får klä dig i röken av mina cigaretter
tisdag, september 02, 2008
OM KULTURSKILLNADER
Exempel på spelningar i USA:
fugazi
lightning bolt
kimya dawson
svenskt exempel:
breach
haha!
fugazi
lightning bolt
kimya dawson
svenskt exempel:
breach
haha!
onsdag, augusti 20, 2008
OM LIT UTAN CHICKS
Jag och min kollega Fanny brukar hamna i koma på jobbet ibland, det brukar vanligtvis vara mellan klockan tre och klockan fem - timmarna efter lunch och innan folk slutat jobbet. När affären är tom och böckerna tysta brukar vi då hamna i lite olika diskussioner. Den senaste handlade om tre olika typer av genrebeteckningar; dick-lit, lad-lit och gubb-lit.
Här är våra definitioner av de respektive genresen:
Dick-lit, som ändå måste vara det klockrenaste namnet, representeras av unga män som skriver om killiga saker ur ett väldigt manligt perspektiv. Att säga att kvinnor är bifigurer är att underdriva. Jens Lapidus med hans "Snabba cash" och "Aldrig fucka upp" är mycket goda exempel på dick-lit, det hörs på bara namnen. Neil Strauss är enligt mig även dick-lit, även om hans böcker inte är skönlitterära.
Lad-lit, är också extremt manligt, men på ett mer finsmakat vis. Vårt bästa exempel är ändå Ronnie Sandahl och "Vi som aldrig sa hora". Boken är väldigt grabbig, men har ändå någonslags "poetisk" underton. Lad-litförfattare lyssnar på Morrissey och är känsliga. Om kvinnorna i dick-lit är bifigurer är lad-litförfattarens kvinna en hjärtekrossare, men fortfarande bifigur. Jag tycker även att Nick Hornby passar in i mallen av lad-lit, fast det är bra nära att bli dick-lit.
Gubb-lit är egentligen ett mellanting mellan dessa två. Leif GW Persson är gubb-lit med en ton av dick-lit, medan Håkan Nesser är gubb-lit blandat med lad-lit. Ulf Lundell är gubb-litens store överhuvud. Jag tycker ändå att gubb-liten har en tendens att önska att de fortfarande var unga intellektuella lads som läser Oscar Wilde, Kerouac, eller Dostojevskij, jag tycker man kan märka av en längtans underton, men som handlar om att de under sina verkliga ungdomsår snarare var dick-litkillar.
Men självklart är allt i grund och botten skoningslös dick-lit.
Här är våra definitioner av de respektive genresen:
Dick-lit, som ändå måste vara det klockrenaste namnet, representeras av unga män som skriver om killiga saker ur ett väldigt manligt perspektiv. Att säga att kvinnor är bifigurer är att underdriva. Jens Lapidus med hans "Snabba cash" och "Aldrig fucka upp" är mycket goda exempel på dick-lit, det hörs på bara namnen. Neil Strauss är enligt mig även dick-lit, även om hans böcker inte är skönlitterära.
Lad-lit, är också extremt manligt, men på ett mer finsmakat vis. Vårt bästa exempel är ändå Ronnie Sandahl och "Vi som aldrig sa hora". Boken är väldigt grabbig, men har ändå någonslags "poetisk" underton. Lad-litförfattare lyssnar på Morrissey och är känsliga. Om kvinnorna i dick-lit är bifigurer är lad-litförfattarens kvinna en hjärtekrossare, men fortfarande bifigur. Jag tycker även att Nick Hornby passar in i mallen av lad-lit, fast det är bra nära att bli dick-lit.
Gubb-lit är egentligen ett mellanting mellan dessa två. Leif GW Persson är gubb-lit med en ton av dick-lit, medan Håkan Nesser är gubb-lit blandat med lad-lit. Ulf Lundell är gubb-litens store överhuvud. Jag tycker ändå att gubb-liten har en tendens att önska att de fortfarande var unga intellektuella lads som läser Oscar Wilde, Kerouac, eller Dostojevskij, jag tycker man kan märka av en längtans underton, men som handlar om att de under sina verkliga ungdomsår snarare var dick-litkillar.
Men självklart är allt i grund och botten skoningslös dick-lit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
