OM MAXIMALISM

Det finns ingenting med ovanstående klipp som jag inte tycker är fantastiskt; Jason Spacemans apati, kören och munspelet, tillsammans med texten och melodin så utgör allt detta något av det finaste jag någonsin sett på youyube. Jag minns när jag fyllde femton, eller om det var sexton och hade köpt "Ladies and gentlemen we are floating in space" till mig själv i present, och gick varv efter varv runt skolan med skivan snurrandes i min cdfreestyle. Det var hissnande, och det är ingen underdrift. Idag är jag 22 och har nya Spiritualized på nerladdning (ska bli intressant att höra), men jag minns fortfarande känslan av att göra Broken heart för första gången. Jag är en sån jävla musiktönt och det kommer jag alltid att vara. Jag tänker inte ens ursäkta mig, men det finns inget jag berörs så mycket av som bombastiska låtar om olycklig kärlek. Minimal och sparsam electronica (i all ära) kommer aldrig att få mig att tappa andan på samma sätt som när Jason vädjar till gud om sitt brustna hjärta.