OM PASCHOUSAI

Jag försöker skriva en kandidatuppsats om galna kristna kvinnor från öst, men det går inte så bra. Istället för att samla tråkiga fotnoter och vara strängt objektiv i min läsning av olika kvinnoöden svävar jag (som ni kanske redan märkt) iväg i romantiska dagdrömmar om Bysans, den tidiga kristendomens mystiska trevanden och dess karismatiska och starka kvinnor. Här får ni min egen tolkning av en händelse på 400-talet i det kristna Egypten:

I Tabennisiklostret i övre Egypten bodde en nunna som alla ansåg som galen, och för att slippa hennes dåraktiga närvaro lät man sätta henne nere i köket, och när de andra systrarna hade vägarna förbi utsatte de henne för diverse hånande glåpord.
En dag när vindarna var som starkast dök plötsligt den store och högfärdige Pitirum upp, han var en välkänd asket i trakterna, och när nunnorna hörde talas om hans ankomst blev de alldeles till sig. Pitirum hade fått en uppenbarelse av en ängel om att det i Tabennisiklostret skulle finnas någon som var mer salig än han själv, och han hade beslutat sig för att söka upp denna heliga varelse. I Pitirums uppenbarelse hade han sett en kvinna som bar en krona på huvudet, och det var också så han föreställde sig att han skulle känna igen henne.
Nunnorna visade den store Pitirum hela klostret, men utan lycka. Inte någonstans hade han sett någon som passade in i hans klara vision. ”Jag insisterar! Det måste finnas någon mer på det här klostret! Jag har sett det själv.” vädjade besviket Pitirum till nunnorna. Nunnorna skruvade på sig, men efter ett tag sade de: ”Ja, vi har ju en galning nere i köket...”. Det är nämligen så man kallar någon med tungt sinne och sorg i hjärtat. Pitirum bad nunnorna låta honom träffa denna galning, och med mycket stånk och möda fick de tillslut upp henne ur köket. Den galna kvinnan hade en smutsig trasa lindad kring huvudet. Pitirum kände genast igen hennes praktfulla krona, och föll vördnadsfullt ner på golvet framför henne. Nunnorna slängde sig efter i ett tappert försök att lyfta upp honom och skrek: ”Avva! Skäm inte ut er, hon är en dåre!”. Pitirum reste sig, vände sig till nunnorna och sade: ”Det är ni som är dårar! Hon är både min och er ’amma’ (det var så man kallade själsliga mödrar). Och jag ber till Gud den allsmäktige att jag ska vara henne värdig ända fram till Domens Dag.”. Efter att ha hört dessa ord och sett Pitirums dyrkan i blicken gentemot galningen, lade sig kvinnorna vid hans fötter och erkände deras synder. En hade skvätt ner kvinnan med smutsigt diskvatten, en annan hade slagit henne med knytnäven, och en tredje hade smörjt in hennes näsa med stark vit senap. En efter en bekände de deras olika illgärningar.